Kommunismen före revolutionen - Paul Petard

... Om vi accepterar att dagens kamper "bara" är pågående, att vi är "fast" i en svag och fragmenterad klass kamp, att det inte finns någon omedelbar möjlighet med en lyckad och total omstörtning av kapitalismen genom en central politisk fysisk aktion.

Då blir kamperna och revolterna på ett sätt befriade. De blir befriade från revolutionens "tyranni", revolutionen såsom bolsjevikernas politiska pantomim. Kamperna och revolterna vi gör som proletärer och berövade kan bli dömda och sedda på grund av deras egna förtjänster, som handlingar i sig själva som kan vara socialt användbara eller inte. De behöver inte bli dömda efter eller bli underkastadade någon slags stor mystisk religiös plan för "världs kommunist revolutionen". Kommunistiska utbrott existerar idag som en tendens och som en form av praktik i de kamper och revolter mot vårt arbete (vare sig produktivt arbete i den kapitalistiska produktionen eller andra former av arbete som service arbete, reproduktivt arbete, hemarbete etc.). Kapitalismen och varuekonomin är ännu inte "total", om de var det så skulle det till och med vara omöjligt att tänka på kommunismen. Kamper behöver och kan skapa en kommunistisk inriktning och ett kommunistiskt program, men det här involverar en praktisk strategi och vinnbara användbara mål. Om det blir en abstrakt utopisk vision så riskerar ett program att bli en alienerande rutinsyssla, en idealiserad projicering som styr över oss alla, en framtida händelse vilken nutiden blir underkastad.

Apokalyptisk revolution = mytologi, myter är ibland användbara, men icke desto mindre är de myter. Låt oss inte slå hål på drömmar, visioner och myter, de kan inspirera och motivera oss. Men idag har vi vuxit oss medvetna över vad de är, vi behöver inte religiöst tro på dem. Och låt oss inte tro på något av detta nyprimitivistiska/pseudo-primitivistiska skräp som innebär att vi ska dra oss tillbaka i små grupper vilka paranoid förkastar alla verktyg, teknologi och social komplexitet och menar att vi ska återvända till en icke-existerande forntida idyll. Kommunistisk solidaritet innebär att miljoner av människor engageras i komplexa sofistikerade ömsesidig sociala sammanhang där människor är beroende av varandra, och de tar över teknologin och produktiv resurserna för att skapa något nytt. En plötslig global revolution mot kapitalet, ledarna, varorna som skapar världs kommunism imorgon är inte möjligt just nu, varför? Eftersom det är endast kommunistiska kamper/solidaritet i nuet som eventuellt kan bryta upp en situation där en revolution mot kapitalet, ledarna, varorna blir möjlig i framtiden. På det här sättet blir kommunismen något som är före revolutionen. Att sätta revolutionen först bidrar till processen som hindrar kommunistiska strider här och nu (bolsjevism etc.). "Den kommunistiska revolutionen är utvecklingen såväl som överskridandet av nutida sociala rörelser. Diskussioner om kommunismen brukar starta från en felaktig ståndpunkt: de handlar om frågan vad folk kommer att göra efter revolutionen. De kopplar aldrig samman kommunismen med vad som håller på att hända under tiden som diskussionen är igång." (Gilles Dauvé, Eclipse). "När kommunistiska arbetare samlas, är deras omedelbara mål instruktioner, propaganda etc. Men på samma sät får de ett nytt behov - ett behov av samhället - och det som ser ut som medel blir mål. Den här praktiska utvecklingen kan främst bli observerad i de Franska socialistiska arbetarnas samlingar. Rökande, ätande och drickande etc., är inte längre mål för att skapa länkar mellan människor. Umgänge, sammanslutningar, konversationer som vilket i sin tur har samhället som sitt mål, är nog för dem."(Marx, Ekonomiska och filosofiska manuskripten). Trots mindre klagande om saker som löneförsämringar, service nedskärningar och tillfällig uppståndelse över "anti-kapitalistiska" protester (subkulturella glamor scenen för demoturister), kan det se ut som klasskampen halvt som halvt försvunnit i den här delen av världen för ögonblicket. Men så är aldrig fallet. Först informellt, halvt osynligt, försöker miljoner proletärer genom sin kamp skapa subtila nätverk av ömsesidig hjälp och socialt stöd i deras dagliga liv. De här alternativa nätverken är vitala (och det är även sociala medel för försörjning) och det är viktigt att skapa dem innan klasskampen öppet bryter ut, eftersom de kommer att ha en viktig roll i byggandet av vidare solidaritet om klasskampen eskaleras. Dessa nätverk är utanför fackföreningarnas och partiernas byråkrati. De dagliga mikrostriderna som försöker skapa och upprätthålla någon slags alternativ social vävnad i opposition till de kapitalistiska levnadsvillkoren kommer sakta och säkert växa till ett mer allmänt tryck, vilket hjälper en större revolt att komma fram. Lärare klagar över att de har ett problem med elever som i hemlighet kommunicerar med text över sina mobiltelefoner, som de har gömda under sina skolbänkar. Om en elev i en klass i hemlighet kommunicerar med en elev i en annan skola om vilken lärare hon gillar eller tycker illa om, vilka kläder hon vill ha för vintern, om de ska ta en kaffe efter skolan, så talar hon inte bara om inviduell smak och konsumism. En sådan kommunikation innehåller stora potentialer för nya vägar av koordinering av framtida solidaritet. Kapitalismen är ett system som är ojämnt och sönderdelat, det är aldrig komplett sammanhängande eller enat eller totalt. På samma sätt är proletariatet kapitalismen skapar och bygger upp under sig är ojämnt och sönderdelat, det finns inte ett stort centraliserat proletärt parti eller en enstaka historisk händelse som kan omkullkasta det kapitalistiska systemet i ett svep. Revolutionen är en utdragen lång process som består av lika mycket kaos och spontanitet som planering.

För proletariatets diktatur och avskaffandet av lönearbetet.

Swedish translation of 'Communism before the revolution'. Taken from the Antagonism website.

Posted By

Spassmaschine
Jul 3 2009 01:04

Tags

Share

Attached files